Barnkonsekvensanalyser


Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har beslutat att under 2006  införa barnkonsekvensanalyser på alla beslutsnivåer inom organisationens verksamhetsområden.

Detta beslut ligger i linje med såväl regeringens och riksdagens nationella strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (Prop 1997/98:182) som FN:s barnrättskommitté som har slagit fast att analyser av barnkonsekvenser skall ses som ett centralt inslag för att omsätta barnkonventionen i praktiken (Child Impact Assessments eller Child Impact Analyses).

Framförallt är det principen om barnets bästa, artikel 3, som handlar om att man vid varje åtgärd som rör barn skall göra en prövning om vad som är barnets bästa. Artikel 3 kan sägas vara utgångspunkten för barnkonskvensanlyser, varefter andra artiklar kan anslutas som är tillämpbara för varje enskild verksamhet etc.

Den nybildade Riksrevisionen (RiR), har valt att granska särskilt genomförandet av barnkonsekvensanalyser i sin granskning av hur Barnkonventionen tillämpas i praktiken enligt den nationella strategin. Riksrevisionen fastställde i sin slutrapport, RiR 2004:30, att varken regering, myndigheter eller kommuner hittills  följt de krav som antagits av riksdagen.

En statlig myndighet, Vägverket, har dock föredömligt utarbetat ett värderingsunderlag för barnkonsekvensanalyser (Publikation 2003:37) och använder sig också av barnkonsekvensanalyser vid sina beslut.

Barnombudsmannen (BO) har utvecklat en tänkbar modell för vad en barnkonsekvensanalys bör innehålla och hur den kan användas: Att förverkliga barnkonventionen. Slutrapport från ett treårigt uppdrag, 2002-02-02 sid. 29-37.

BO definierar barnkonsekvensanalyser som en förhandsprövning av de konsekvenser som ett beslut kan få för det barn eller den grupp barn som beröras av beslutet.

Innan en barnkonsekvensanalys kan göras krävs det enligt Barnombudsmannen en saklig värderingsgrund att utgå ifrån för att man skall kunna identifiera intressekonflikter och göra sina ställningstaganden i ett sammanhang. På Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har vi ett par års erfarenhet av att ha införlivat Barnkonventionen och NOBAB:S standard för sjuka barns behov i vår värdegrund. I BO: s modell för barnkonsekvensanalyser ingår en rubrik för aktuella frågeställningar eller förslag. Dessa frågeställningar måste anpassas för varje myndighet eller verksamhet som utför barnkonsekvensanalyser.

Frågeställningar som skulle kunna identifiera tänkta intressekonflikter för vår verksamhet kan vara:

  • På vilket sätt kan olika diagnosgrupper eventuellt ”ställas emot varandra” i ex resursfördelningsbeslut?
  • Kan beslut som fattas inom den slutna barnsjukvården stå i motsatsförhållanden till barns hälso- och sjukvårdsintressen i barnhälsovård, skolhälsovård eller primärvård så att resurser fördelas ojämlikt?
  • Hur ser genderperspektivet ut, kan man beskriva det och/eller får det några konsekvenser?
  • Blir sociala skillnader förstärkta eller kan de reduceras av de beslut man tar?
  • Hur har invandrar- och flyktingbarns intressen beaktats?
  • Har barnpatientens intressen fått företräde före ex personalintressen?

Barnombudsmannen föreslår följande fem punkter för former och arbetsprocess:

  1. Kartläggning
  2. Beskrivning
  3. Analys av konsekvenser
  4. Prövning av åtgärder och redovisning
  5. Utvärdering

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns förhållandevis lite erfarenhet av hur barnkonsekvensanalyser genomförs, att en teoretisk modell finns att utgå från och att varje verksamhet får utforma sin egen plattform utifrån sina förutsättningar

uiqt|wB&ivv4{wnqm5xm|mz{{wvH%vozmoqwv5{mivv4{wnqm5xm|mz{{wvH%vozmoqwv5{muiqt|wB{iptozmv{si5}vq%vmz{q|m|{{r}sp}{m|H%vozmoqwv5{m{iptozmv{si5}vq%vmz{q|m|{{r}sp}{m|H%vozmoqwv5{m