Svampar

A B C D E F G H I J K L M N O
P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö  

 

Absidia corymbifera
A. corymbifera är en mögelsvamp som förekommer i naturen. Kan i odlingar vara kontaminant. Kan hos individer med nedsatt infektionsförsvar, liksom vissa andra svampar, ge upphov till zygomykos (mukormykos). Sjukdomen kännetecknas av snabbt progedierande systeminfektion med spridning till CNS, artärer, lungor, mag-tarmkanal och hud.

Acremonium species
Acremonium species (f.d. Cephalosporium) är mögelsvampar, vanligen betraktade som kontaminanter. Kan i vissa fall orsaka mycetom, corneainfektioner och nagelinfektioner.

Alternaria species
Alternaria species är mögelsvampar som betraktas som kontaminanter.

Aspergillus species
Aspergillus tillhör mögelsvampar och är vanligt förekommande i omgivningen såsom jord, damm, komposterbart material. Svampsporerna är oftast luftburna och sprids därför till människans luftvägar. A. fumigatus är vanligaste orsak till aspergillos. Symtomen kan vara allergiska (astma), sinuit, lunginfektioner och septikemi. Infektionerna drabbar vanligen immunsupprimerade patienter. Ovanligare orsak till aspergillos är A. flavus, A. nidulans, A. niger och A. versicolor. Aspergillus är ofta svår att odla fram från sputum, trakealsekret och BAL. Det är därför viktigt att direktmikroskopera.

Aspergillus flavus
A. flavus anses vanligen vara kontaminant, men kan även ge aspergillos. A.flavus bildar aflatoxiner. Se även Aspergillus species.

Aspergillus fumigatus
A. fumigatus är vanligaste orsak till aspergillos. Se även Aspergillus species.

Aspergillus nidulans
A. nidulans är en mindre vanlig orsak till aspergillos. Se även Aspergillus species.

Aspergillus niger
A. niger kan vara kontaminant, men är vanligaste orsaken till otomykos hos friska individer. Se även Aspergillus species.

Aspergillus versicolor
A. versicolor kan ge nagelinfektion. Se även Aspergillus species.

Aspergillus terreus
Aspergillus terreus orsakar nagel- och öroninfektioner hos friska individer. Se även Aspergillus species

Blastomyces dermatitidis
B. dermatitidis är en dimorf svamp, som ger upphov till blastomykos. Sjukdomen finns i främst i Amerika. Sjukdomen kan ha flera former såsom akut lungfektion eller kronisk granulomatös lungsjukdom liknande tuberkulos. Vanligare är hudinfektion med djupa abscesser med kronisk sekretion. Även skelettet kan angripas. 

Candida albicans
C. albicans är den vanligaste jästsvampen. Den ingår i normalfloran på hud, i mun, mag-tarmkanal och vagina. Infektionerna kan drabba alla delar av kroppen, men är vanligast på hud, genitalt eller i mun. Vid nedsatt immunförsvar kan esofagit ses liksom generell candidos.

Candida dubliniensis
C.dubliniensis har påvisats i mun och matstrupe främst hos HIV-infekterade. Ofta svår att särskilja från C.albicans.

Candida glabrata
C. glabrata (f.d. Torulopsis glabrata) är en jästsvamp som kan påträffas vid urinodling. Kan även ge upphov till fungemi. Naturligt nedsatt känslighet för flukonazol och itrakonazol.

Candida kefyr
C. kefyr (f.d. C.pseudotropicalis) är en vanligtvis apatogen jästsvamp, som ibland kan ge infektion hos patienter med nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter med diabetes och drogmissbrukare har också ökad risk.

Candida krusei
C. krusei är en vanligtvis apatogen jästsvamp, som ibland kan ge infektion hos patienter med nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter med diabetes och drogmissbrukare har också ökad risk. Nedsatt känslighet för flukonazol, itrakonazol och flucytosin.

Candida lusitaniae
C. lusitaniae är en opportunistisk jästsvamp hos patienter med nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter med diabetes och drogmissbrukare har också ökad risk. Resistensutveckling mot amfotericin B har rapporterats.

Candida parapsilosis
C. parapsilosis är en vanligtvis apatogen jästsvamp, som ibland kan ge infektion hos patienter med nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter med diabetes och drogmissbrukare har också ökad risk

Candida tropicalis
C. tropicalis är en vanligtvis apatogen jästsvamp, som ibland kan ge infektion hos patienter med nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter med diabetes och drogmissbrukare har också ökad risk

Cladosporium species
Cladosporium species är mögelsvampar, som ofta är kontaminanter.

Cryptococcus neoformans
C. neoformans förekommer i hela världen. Jästsvampen kan orsaka subakut eller kronisk infektion i centrala nervsystemet. Även hud, ben, lungor och andra inre organ kan angripas. Speciellt har kryptokockmeningiter hos AIDS-patienter uppmärksammats.

Chrysosporium species
Chrysosporium species är mögelsvampar, vanligen betraktade som kontaminanter.

Coccidioides immitis
C. immitis är en dimorf svamp, som finns i jorden. Förekommer endemiskt i vissa delar av sydvästra USA, Central- och Sydamerika. Svampen ger upphov till coccidioidomykos hos friska individer. Sjukdomen kan vara en akut, benign, självbegränsande luftvägsinfektion, men även en kronisk ibland dödlig sjukdom som drabbar lungor, hud, skelett, lymfkörtlar, binjurar och centrala nervsystemet. Mycket smittsam, säkerhetsklass 3 för laboratoriepersonal. 

Dermatofyter
Dermatofyter är ett samlingsbegrepp för trådsvampar som kan ge upphov till ringorm. Det finns tre genera Trichophyton, Microsporum och Epidermophyton. Sammantaget finns ett 40-tal species, några spridda över hela världen andra mera lokalt. Svamparna finns i jord, hos djur eller hos människa. Ungefär 10 species har humanmedicinskt intresse. Vanligast i Sverige är Trichophyton rubrum.

Dimorfa svampar
Dimorfa svampar är en benämning på svampar som karaktäriseras av både en jästfas (vid 35 – 37o) och en mögelfas (vid 25 – 30o) i sitt växt sätt. Alla är kända för att vara patogena. Exempel är Histoplasma capsulatum och Coccidioidesimmitis

Epidermophyton floccosum
E. floccosum tillhör dermatofyterna och kan ge upphov till infektion i hud och naglar dvs. tinea corporis, tinea cruris, tinea pedis och onychomykos.

Exophiala dermatitidis
E. dermatitidis är en mögelsvamp som finns på växter och i jord vanligen i Syd- och Mellanamerika.. Den kan orsaka feohyfomykos, vilket omfattar flera kliniska tillstånd: subkutana, paranasala eller cerebrala opportunistiska infektioner. Svampen kan förekomma i lungorna hos patienter med cystisk fibros.

Exophiala jeanselmei
E. jeanselmei är en mögelsvamp som finns på växter och i jord vanligen i Syd- och Mellanamerika.. Den kan orsaka feohyfomykos, vilket omfattar flera kliniska tillstånd: subkutana eller systemiska opportunistiska infektioner.

Exophiala werneckii
E.werneckii orsakar tinea nigra, en ytlig ospecifik svampinfektion i huden, vanligen i handflatorna.  

Fonsecaea pedrosoi
F. pedrosoi är en mögelsvamp. Vanligaste orsaken till kromoblastomykos, en kronisk hudsjukdom oftast lokaliserad till benen. I enstaka fall generaliserad infektion.

Fusarium species
Fusarium species är vanligen kontaminanter, men kan ge ögoninfektioner, sinuit, hud- och nagelinfektioner samt systeminfektioner hos immunsupprimerade patienter. Mögelsvamparna finns i jorden och på växter i hela världen ,men sjukdomar har mest rapporterats från Medelhavsområdet och Nordamerika. Toxinbildande svampar som vuxit i säd kan ge matförgiftning. 

Geotrichum candidum
G. candidum orsakar geotrikos , vilket är en ovanlig infektion med sjukliga förändringar i lungor, mun, tarm,vagina och hud. Svampen förekommer som normalflora och infekterar bara individer med nedsatt immunförsvar. 

Histoplasma capsulatum
H. capsulatum är en dimorf svamp som finns i jord kontaminerad med spillning från fåglar och fladdermöss. Den orsakar histoplasmos som kan vara akut, benign lungsjukdom eller kronisk eller progressivt dödlig. Infektionen kan vara lokaliserad eller generell. Sjukdomen är vanligast i Amerika, men finns även i andra världsdelar. 

Jästsvampar
Jästsvampar är vanligt förekommande i vår omgivning och är därmed de vanligast svampisolaten på ett kliniskt mykologiskt laboratorium. Därför kan det vara svårt att värdera den kliniska signifikansen av fyndet. Jästsvampar är opportunistiska patogener som orsakar sjukdomstillstånd hos patienter med nedsatt immunitet, behandlade med bredspektrumantibiotika, cortison eller cytostatika, med intravasala kateterar och med diabetes mellitus. Vanligaste jästsvampen är Candida albicans

Malassezia furfur
M. furfur ingår i den normala hudfloran hos de flesta människor. Svampen kan orsaka tinea versicolor, en ytlig hudinfektion karaktäriserad av ljusa eller mörka fläckar på huden. Även follikuliter och acne kan ses. Sällsynt men allvarlig är kateter-associerad fungemi vid långvarig total parenteral nutrition oftast hos barn under 1 års ålder.

Microsporum audouinii
M. audouinii kan ge upphov till tinea capitis och tinea corporis hos barn. Infekterar sällan vuxna. Se även Dermatofyter.

Microsporum canis
M. canis kan ge upphov till tinea capitis, tinea barbae, tinea corporis och onychomykos hos människa. Orsakar även ringorm hos djur, speciellt hundar och katter. Se även Dermatofyter.

Microsporum gypseum
M. gypseum kan ge upphov till tinea capitis och tinea corporis hos människa. Orsakar även ringorm hos djur. Se även Dermatofyter.

Mucor species
Mucor species är mögelsvampar som förekommer i naturen. Kan i odlingar vara kontaminant. Kan hos individer med nedsatt infektionsförsvar ge , liksom vissa andra svampar, ge upphov till zygomykos (mukormykos). Sjukdomen kännetecknas av snabbt progedierande systeminfektion med spridning till CNS, artärer, lungor, mag-tarmkanal och hud.

Mögelsvampar
Mögelsvampar är vanligt förekommande i vår omgivning . De kan försvåra värderingen av den kliniska relevansen av fyndet. Aspergillus är i särklass vanligaste invasiva mögel. 

Paecilomyces species
Paecilomyces species anses vanligen som kontaminanter, men kan även påträffas vid keratit.

Paracoccidioides brasiliensis
P. brasiliensis är en dimorf svamp som ger kroniskt granulomatösa förändringar i lungor, retikuloendoteliala systemet, men kan även spridas till hud, slemhinnor och inre organ. Sjukdomen är vanligaste systemmykosen i Sydamerika.

Penicillium marneffei
P. marneffei är en dimorf svamp som förekommer hos gnagare i Sydostasien. Vid sjukdomar, såsom Mb Hodgkin och HIV, kan P. marneffei ge generella symtom som avmagring, feber, hosta, men även lymfkörtelengagemang och nekrotiska hudskador. Allvarlig smittorisk för laboratoriepersonalen.

Penicillium species
Penicillium species anses vanligen som kontaminanter, men kan även påträffas vid keratit, extern otit, lung- och urinvägsinfektion samt endocardit. Vissa av dessa mögelsvampar kan bilda toxiner.

Phialophora verrucosa
P. verrucosa är en mögelsvamp. Näst vanligaste orsaken till kromoblastomykos, en kronisk hudsjukdom oftast lokaliserad till benen. I enstaka fall generaliserad infektion

Pseudoallescheria boydii
P. boydii kan orsaka mycetom, en kronisk granulomatös sjukdom som angriper subkutana strukturer och ben. Begreppet "madurafot" syftar på att fotens ben angrips. I sällsynta fall kan infektion drabba lungor, hjärna, ögon, sinus. Namnet P. boydii avser den sexuella formen av svampen. Den asexuella varanten benämns Scedosporium apiospermum

Rhizopus species
Rhizopus species är mögelsvampar som förekommer i naturen. Kan i odlingar vara kontaminant. Kan hos individer med nedsatt infektionsförsvar ge , liksom vissa andra svampar, ge upphov till zygomykos (mukormykos). Sjukdomen kännetecknas av snabbt progedierande systeminfektion med spridning till CNS, artärer, lungor, mag-tarmkanal och hud. 

Saccharomyces cerevisiae
S. cerevisiae tillhör jästsvamparna och och är det samma som bakjäst. Vanligen apatogen men kan ge vulvovaginit, urinvägsinfektion och fungemi.

Scedosporium apiospermum se Pseudoallescheria boydii.

Scopulariopsis brevicaulis
Scopulariopsis brevicaulis anses vanligen som kontaminanter. Ger nagelinfektioner och enstaka gånger djupa granulomatösa förändringar.

Sporothrix schenckii
S. schenckii är en dimorf svamp som finns i hela världen och kan isoleras från jord och vegetation. Vissa områden i Syd- och Mellanamerika samt Sydafrika är högendemiska. Vanligaste kliniska symtom på sporotrikos är en kronisk kutan eller subkutan infektion, vilken kan spridas till lymfsystemet.

Syncephalastrum racemosum
S. racemosum är en mögelsvamp som betraktas som kontaminant. Ger sällan upphov till infektion.  

Trichosporon cutaneum
T.cutaneum (f.d. T. beigelii) är en jästsvamp och finns i naturen, men även som kontaminant på huden. Den orsakar vit piedra, en mild, ytlig hudinfektion, vilken drabbar hår och skägg. I sällsynta fall kan immunsupprimerade patienter få djupa eller generella infektioner.

Trichophyton mentagrophytes
T. mentagrophytes kan ge tinea på alla delar av huden inkluderande hår och naglar. Kan även ge ringorm hos djur. Se även Dermatofyter.

Trichophyton rubrum
T. rubrum, är den vanligaste dermatofyten, infekterar hud och naglar, mera sällan skägg och hår. Se även Dermatofyter.

Trichophyton schoenleinii
T. schoenleinii kan ge upphov till favus, en kronisk ärrbildande infektion i hårbotten med hårbortfall. Kan ibland ge tinea i hud och naglar. Se även Dermatofyter.

Trichophyton tonsurans
T. tonsurans kan ge upphov till tinea capitis, men även hud och naglar kan infekteras. Se även Dermatofyter.

Trichophyton verrucosum
T. verrucosum orsakar tinea capitis, tinea corporis, tinea barbae och onchomykos. Kan ge ringorm hos djur, speciellt kalvar och hästar. Se även Dermatofyter.

Trichophyton violaceum
T. violaceum infekterar hår, hud och naglar. Se även Dermatofyter.
 

uiqt|wBnzqli5|pwzvjmzoH%vozmoqwv5{mnzqli5|pwzvjmzoH%vozmoqwv5{muiqt|wBkpzq{|qvi5%wmtqvlmz4wt{{wvH%vozmoqwv5{mkpzq{|qvi5%wmtqvlmz4wt{{wvH%vozmoqwv5{m