Mötet med människan passionerande

Sjuksköterska GustavDet är den mänskliga kontakten som är fokus i den psykiatriska vården. Det var den som lockade Gustaf till att arbeta som sjuksköterska i psykiatrin.

Gustaf hade efter gymnasiet inte någon avsikt att arbeta inom vården. Han är en glad kille som gillar att träffa människor.

–Som på ett bananskal, hamnade jag i vården, sade Gustaf. Den lät mig följa människor på deras väg från svårt sjuka till att förhoppningsvis börja må bättre.

Gustaf började efter ett tag på sjuksköterskeutbildningen på Högskolan Väst i Trollhättan och avslutade den vid Göteborgs universitet. Under en praktik var Gustaf på en psykiatrisk avdelning på Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL). Han trivdes mycket väl och började arbeta extra som skötare i psykiatrin vid sidan om studierna.

Somatisk vård för snabb

Efter examen började Gustaf att arbeta i somatiken. Där kändes det som att arbeta på ett löpande band.

–Bota, skicka hem. Bota, skicka hem. Det var allt det handlade om.

Därför kände sig Gustaf som hemma igen när han kunde börja jobba med psykospatienter igen.

–Psykospatienter är trevliga att arbeta med. Det är intressant att deras sjukdomsbild varierar så såväl inom den enskilda individen som mellan de olika patienterna.

Det är en skillnad som mellan natt och dag på en patient då hen kommer in akut sjuk och då hen skrivs ut.

–Det är en otrolig känsla att få hjälpa till på den resan.

Att finnas där för patienten

När patienten är akut sjuk, gäller det att bara finnas till, vara nära och kanske hålla dem i handen.

–Det handlar om att bekräfta patienten och försöka förstå dem. Samtidigt måste jag erkänna att jag inte upplever omvärlden riktigt som de, men utan att hamna i konflikt med dem eller deras föreställningsvärld.

Två viktiga egenskaper

En sjuksköterskas två viktigaste egenskaper är lyhördhet och tålamod.

–Har sjuksköterskan de två färdigheterna, brukar det mesta löpa på rätt bra.

Patienterna har ofta nedsatt uppfattningsförmåga och kan behöva få enkla saker förklarade flera gånger på olika sätt. Mycket handlar om en känsla för vad som kan fungera.

–Detta går inte att lära sig i en bok. 

Brett ansvarsområde

Sjuksköterskorna har många uppgifter. De är läkarnas förlängda arm vad gäller att dela ut och administrera mediciner. De stöttar patienterna i deras personhygien och att ha det vårdat omkring sig. Sjuksköterskorna bäddar, kör tvättmaskiner och skurar och dammar.

–Samtidigt försöker vi aktivera patienterna också i sådana sysslor, så att de inte är helt ringrostiga i att sköta ett hushåll när de kommer hem.

Inom slutenvården är det alltid minst en sjuksköterska på avdelningen. Det är något fler på dagtid. De besöker alla patienter flera gånger om dagen, men vid behov kan patienterna få mer tid med sjuksköterskorna.

–Det behöver inte röra något allvarligt. Patienten kanske bara vill tala om fotboll eller om vädret. Det går också bra.

Sjuksköterskorna turas om att vara arbetsledare eller avdelningsansvarig. Den avdelningsansvariga går igenom dagens planering och gör en uppskattning av vilken personal som är bäst lämpad för vad. Därefter delar arbetsledaren ut uppgifterna men hjälper även till med att utföra dem. Kollegorna ska ha utrymme att reflektera och diskutera kring uppgifterna, men det är arbetsledaren som bestämmer i slutändan. Dessutom är hen ansvarig för att allt som händer patienterna dokumenteras. Syftet är att patienten ska få så bra vård som möjligt och kollegorna en god och rimlig arbetsmiljö.

Under våren avslutade Gustaf en vidareutbildning på 60 högskolepoäng till specialistsjuksköterska i psykiatri. Utbildningen lärde honom att lättare känna igen tecken på psykisk sjukdom i god tid. Den fördjupade studenterna i vad t.ex. vården ska göra för patienterna och vad andra instanser som t.ex. Socialtjänsten ska göra.

Utbildningen lärde dem också att få patientens vårdnätverk att samarbeta effektivare. Gustaf och hans medstudenter lärde sig även mer om samtalsmetodik och att det inte är något farligt om det är tyst då och då i en intervju. Utbildningen lärde dem hur hjärnan fungerar vid olika sjukdomstillstånd och hur vården kan anpassas efter individernas skiftande behov.

Att skydda patienterna och vårdpersonalen

Vissa patienter blir då och då hotfulla.

–Då försöker jag att förstå varför de gör som de gör, även om jag inte ursäktar deras beteende.

En dag i veckan håller avdelningen en skyddsutbildning. Det gäller att veta vem man har bakom ryggen eller var man placerar sig i ett rum om man har ett tråkigt besked. Patienterna får vara högljudda och kanske sparka i en vägg när de mår dåligt. Hotar de att skada sig själva eller andra, så kan nedläggning eller bältesläggning bli aktuellt. Det gäller att patienterna förstår att detta är för deras eget bäst, för att skydda dem från sig själva.

Arbetsmiljön inom psykosvården kan vara olika tuff. Ibland är patienterna på avdelningarna aggressivare eller har tyngre besvär.

–Om då alla i arbetsgruppen ändå jobbar för en god arbetsmiljö, så spelar patienternas oro inte så stor roll för trivseln eller hur väl vården fungerar.

Allas vårt behov av vila

Vissa patienter insjuknar i schizofreni i tjugoårsåldern. Deras sjukdom varar ofta livet ut med akuta inskrivningar med olika mellanrum. Men många som är på väg att bli eller har blivit sjuka i en utmattningsdepression, kan också drabbas av psykotiska eller gränspsykotiska reaktioner.

–Så vem som helst som inte iakttar sina behov av att vila upp sig, kan insjukna i en psykos. Detta har gjort att jag inte hela tiden arbetar på högvarv som för några år sedan. Det har gett mig en bättre livskvalitet.

Text: Oskar Brandt

 

 

 

 

uiqt|wB&{}{ivvi5sw%vikqkH%vozmoqwv5{m{}{ivvi5sw%vikqkH%vozmoqwv5{muiqt|wBitjmz|5itjmz|{{wvH%vozmoqwv5{m4itjmz|5itjmz|{{wvH%vozmoqwv5{m