Individuell samarbetsplan

Bakgrund

I Sverige vårdas dagligen 3000 patienter med hjälp av tvångsvårdslag. De flesta av dem har en psykossjukdom. Under psykosen kan sjukdomsinsikten gå förlorad, vilket ofta leder till att tvångsvård blir oundviklig. Återfall i psykos är vanligt. Patientens självbestämmande är i teorin en självklarhet, men kan vara svårt att realisera när patienten har psykotiska symtom. När patienten tvångsvårdas måste man som vårdpersonal ta självbestämmandet ifrån patienten.

Att insjukna i psykos och bli intagen för tvångsvård upplevas av många patienter skrämmande och kan leda till att patienten blir traumatiserad och stigmatiserad, vilket är ett hinder för tillfrisknandet. Patienter behöver möjlighet att bearbeta sina upplevelser av tvångsvård. Trots detta har få enheter skriftliga rutiner för att utvärdera tvångsvård. Återfall i psykos är vanligt. För att förhindra framtida tvångsvård behöver patienters kunskap och erfarenheter tas tillvara, vilket är en ofta outnyttjad resurs inom psykiatriskt förbättringsarbete.

Som grund för den Individuella Samarbetsplan (ISP) ligger en studie som genomfördes under år 2008–09 (Andreasson & Skärsäter 2012) inom den psykiatriska verksamheten i Göteborg. Syftet var att beskriva patienters uppfattningar om hur omhändertagandet vid tvångsvård kan förbättras. ISPs syfte är att ge patienter möjlighet att dela med sig av sina synpunkter på omhändertagande vid tvångsvård. Genom en ISP får vårdpersonalen kunskap om vilket stöd patienten behöver vilket kan minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder. En ISP bidrar även till att ge patienten ett bättre individuellt omhändertagande om tvångsvård blir nödvändigt.

Den Individuella Samarbetsplanen

ISP är ett instrument som är till för patienter som vårdats enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Den utformar patienten med stöd av sin case manager efter tvångsvårdens slut, när patienten känner sig redo. ISP består av tre delar; en del för Utvärdering av senaste tvångsvårdstillfället, en Handlingsplan vid Tidiga tecken och en del där patienten ges möjlighet att utforma Delaktighet vid tvångsvård. Dessa revideras vid behov och/eller om de använts.

Utvärderingsdelen

Utvärderingsdelen är utformad som en semistrukturerad intervju. Patienten ges möjlighet att lämna synpunkter till personalen som tvångsvårdat dem, både vad de värdesatte i omhändertagandet och vad de önskat varit annorlunda eller saknat. Utvärderingen består av åtta kategorier som var och en följs av en femgradig skala där patienten skattar på en skala mellan 1-5, hur tillfredställda de varit med det omhändertagande de fått.

1 =

Mycket missnöjd

2 =

Missnöjd

3 =

Varken missnöjd eller nöjd

4 =

Nöjd

5 =

Mycket nöjd

Patienten tillfrågas om de tyckte att tvångsvård och tvångsåtgärder hade kunnat förhindras och i så fall hur. De tillfrågas också om de tyckte de behövde skydd med hjälp av restriktioner och i så fall vilka. När utvärderingen är klar kopieras den och skickas till den slutenvårdsavdelning som vårdat patienten. Patienten får vara anonym inför slutenvården. När personalen i slutenvården har tagit del av patientens synpunkter signeras den med en eventuell kommentar och feedback till patienten. Patientens case manager ansvarar för att patientens synpunkter även kommer öppenvården till del.

Handlingsplan vid tidiga tecken

Handlingsplanen utformar patienten med fördel tillsammans med sin Resursgrupp. Den inleds med patienten sina Tidiga tecken på psykos och vad Resursgruppen, d.v.s. patientens närstående och psykiatri/stödkontakter märker.  I planen skrivs vad patienten ska göra vid Tidiga tecken, hur han eller hon kan justera sin medicin, enligt ordination från läkaren och vilket stöd patienten önskar från Resursgruppen. Ibland uppmärksammar man som patient inte själv att man är sjuk.

För att förhindra att tvångsvård får patienten möjlighet att formulera vilken stöd han eller hon behöver vid försämring om patienten inte själv uppmärksammar behovet av vård. Hur patienten anser sig behöva bli bemött för att acceptera att ta emot vård, vilka behandlingsinsatser som patienten tror sig behöva och hur närstående ska involveras. Patienten ges också möjlighet att kryssa i färdiga förslag på åtgärder, förslag som patienten i Andreasson & Skärsäter (2012) studie ansåg kunde förhindra att tvångsvård blir nödvändigt. Handlingsplanen godkänns och signeras av de som deltagit i utformandet. Kontaktuppgifter noteras och alla får var sitt exemplar.

Delaktighet vid tvångsvård (DT)

Denna del utformar patienten med stöd av sin case manager om patienten känner sig redo att prata om ett ev. framtida insjuknande och risk att behöva tvångsvårdas igen. Den utformas med stöd av de synpunkter som framkom i Utvärderingen. I DT uttrycker patienten vilket praktiskt och emotionellt stöd han eller hon behöver för ett gott och tryggt bemötande. Hur tvångsåtgärder kan förhindras och om patienten önskar stöd i form av restriktioner. Patienten ges också här möjlighet att kryssa i färdiga förslag på åtgärder, förslag som patienten i Andreasson & Skärsäter (2012) studie ansåg kunde förhindra att tvångsåtgärder blir nödvändigt. Om patienten behöver tvångsvård aktiveras DT. Efter vårdtiden görs en ny utvärdering och en ev. uppdatering av DT. Skattningspoängen mellan de olika tvångsvårdstillfällena kan då jämföras och då framkommer om patienten fått ett bättre omhändertagande.

Det behövs ett bättre samarbete med våra patienter, och att deras kunskaper och erfarenheter tas tillvara. ISP ger patienter möjlighet att på ett strukturerat sätt bearbeta sin tvångsvårdstid och dela med sig av sina erfarenheter och sin kunskap om hur de vill bli bemötta. Patienterna är expert på sin egen hälsa, en resurs som inte tillräckligt utnyttjas inom hälso- och sjukvårdens förbättringsarbete.  Genom att ISP ger vårdpersonalen regelbunden feedback på omhändertagandet de ger ökar deras kunskap. Omhändertagandet förbättras då även för de patienter som av något skäl inte kan eller vill använda en ISP. ISP bidrar till att hålla etiska diskussioner levande i personalgruppen och kan fungera som en etisk kvalitetssäkring av omhändertagandet. Genom att utvärdera patienternas uppfattningar av tvångsvårdstiden tydliggörs vad som fungerat bra och vad som behöver förbättras i vårdprocessen. ISP gör patienten delaktig trots tvångsvård och kan bli ett värdefullt redskap för att förhindra kränkning och ge patienterna en bättre vård samt minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder.

Individuell samarbetsplan - Utskriftsvänlig version

Eva Andreasson spec. ssk, fil.mag.
 
NåUt-teamet, Psykiatri Psykos
Sahlgrenska Universitetssjukhus
T. 0707-85 51 04

uiqt|wBm%vi5ivlzmi{{wvH%vozmoqwv5{mm%vi5ivlzmi{{wvH%vozmoqwv5{muiqt|wBM%vi,97Ivlzmi{{wv6%vozmoqwvH%vozmoqwvuiqt|wB{}{ivvi5sw%vikqkH%vozmoqwv5{m{}{ivvi5sw%vikqkH%vozmoqwv5{muiqt|wBitjmz|5itjmz|{{wvH%vozmoqwv5{m4itjmz|5itjmz|{{wvH%vozmoqwv5{m